En dag i solen och ödet...

Gud vilket skönt väder det är ute nu, äntligen på väg att bli sommar! Jag har spenderat hela dagen i solen med min kompis Totte. Vi har gått runt på stan, ätit ben & jerry's (pish food - min favvo å så prova jag chunkey monkey, som var grymt god) suttit vid Slussen och så har vi sett Peter Sipern - två gånger! Han är så grymt cool, jag älskar hans stil och att han verkligen är sig själv och står för det!
Jag har, som sagt, varit ganska deppig ett tag och jag har faktiskt funnit tröst i att tro att det finns något mer där ute än bara oss människor. Nu pratar jag inte om spöken och övernaturliga fenomen (vilket jag iofs tror finns), men något mer, en högre makt, som styr våra liv! Många kanske tänker, jaha, hon tror på Gud, och visst, jag säger att det är Gud jag tror på. Men jag tror fortfarande inte att det är en gubbe som sitter på ett moln uppe i himlen. Det finns för mycket bilder och fördomar som säger vad Gud ska vara, men jag tycker att man måste få skapa sig en egen uppfattning. Själv tror jag att Gud är en större makt som redan har förutbestämt våra liv, jag tror att Gud är Ödet! Hela våra liv är utstakade för oss och även om det kanske känns jobbigt ibland, så kommer vi att lära oss något utav det, och att detta leder till något bättre.
Som jag sa, att det är en väldigt tröst för mig, att lägga mitt liv och Ödets händer, att det inte är jag själv som har gjort mitt liv till vad det är och att det kanske snart kommer att bli bättre än vad det är just nu. Det är skönt för mig att veta att det jag vill ha, men kanske inte kommer att få (jag pratar nu inte om materiella saker, inte är meningen att jag ska ha från början. Jag menar eftersom jag ännu inte fått det jag vill ha, att få uppleva kärlek på riktigt...
Detta kanske låter jättelöjligt för många, men då bjuder jag på det, för jag är så jäkla "loveobsessed" som det går att bli! ;)

Vill också säga, att jag alltid har varit "aktiv" i kyrkan, men aldrig vetat om jag trott på Gud eller inte, men jag har nog alltid lutat åt det troende hållet. Det är också en sådan gemenskap att vara med i kyrkan och göra saker med kyrkan, för tro det eller ej, men det är månnga ungdomar som är med. Jag har varit på två resor genom kyrkan; konfirmationsresan till Italien och bara en resa till Taizé i Frankrike förra sommaren, och jag har haft mycket roligt på båda två. Som sagt är det en gemenskap och man träffar mycket nya människor och kompisar! Bland annat så lärde jag känna Totte, en av mina bästa kompisar, på konfirmationsresan! :)
Detta var bara en liten parentes!